Alla kaktusar har något speciellt, vilket gör dem unika och oåterkalleliga. Även bland exemplar som kommer från samma parti frön finns det subtila skillnader som gör att vi väljer det ena eller det andra. Men det är också sant att det finns arter som lockar oss så mycket uppmärksamhet att vi inte kan sluta titta på dem, vilket är fallet med Mammillaria perbella.
Hennes efternamn berättar redan för henne att hon är väldigt vacker, och hon saknar ingen anledning: hennes bärande, även om det är vanligt, är elegant. Vad mer, Det tenderar att växa dikotomiskt, det vill säga så att vi alla lättare kan förstå varandra genom att dra ut två »huvuden». Och det ... det är värt att se, och vad är bättre än att göra det hemifrån, efter att ha skaffat en kopia.
Hur är det?
Mammillaria perbella är det vetenskapliga namnet på a endemisk kaktus av Guanajuato i Mexiko. Det beskrevs av Heinrich Hildmann och Karl Moritz Schumann och publicerades i Gesamtbeschreibung der Kakteen 1899.
Det kännetecknas av att först växa individuellt och sedan tenderar att göra det dikotomt bildande grupper. Stjälkarna är globulära i form, glasgröna till färgen och mäter upp till 6 cm i diameter. Revbenen är små, koniska och har areoler från vilka två centrala rödvita taggar kommer fram som kommer att bli vita som är 2 till 1 mm långa. Den har också 6 till 14 radiella borstspines, som är 18 till 1,5 mm långa.
Blommorna är mörkrosa eller crimson och mäter 1 cm i diameter.. Frukterna är små, röda och bruna och innehåller många små svarta frön.
Vilka är deras bekymmer?
La Mammillaria perbella det är väldigt lätt att ta hand om, så länge du tänker på det det måste vara i en solig utställning (om köpt från ett plantskola där det odlades inomhus, du måste vänja dig vid solen så småningom så att det inte brinner), och det måste vattnas lite (högst en eller två gånger i veckan), för att undvika vattendämpning hela tiden.
Dessutom, det rekommenderas starkt att gödsla det med ett kaktusgödselmedel enligt anvisningarna på förpackningen. Om vi ​​har den i en kruka, transplanterar vi den vartannat år, på våren, till en större.
För resten, även om det inte tål frost, gör det det Den kan odlas utomhus året om om temperaturen inte sjunker under -2ºC.. Om detta händer bör det skyddas inomhus i ett ljust rum eller i ett växthus.